Jag har alltså sparat på dom i två år snart. Haft hoppet uppe. Kämpat. Misslyckats. Och både trott på att jag en dag ska kunna ha dom igen men innerst inne nog alltid vetat om att det inte kommer att ske.
Jag blir så jävla ledsen över hela grejen. Jag älskar ju dom där kläderna. Eller, jag älskar ju fortfarande mig i dom kläderna. Den mig som fanns. För det finns inte ens en liten unns av chans att jag ska kunna klämma mig ner i dom igen.
Jag får inte ens plats i dom om jag så slutar äta i ett år. Typ.
I morgon säljer jag skiten på loppis. Städa bort och gå vidare. Sluta drömma och ta tag i problemen. Inse fakta.
Jag kommer aldrig att bli så smal igen.
Du är inte ensam om det där problemet! Hur mycket jag än har försökt så har jag tvingats inse att min kropp har förändrats något kopiöst och jag får helt enkelt lära mig att klä mig på nytt 😉
Du är hur som helst otroligt vacker, då som nu! Men jag förstår dig, det tar ett tag att försonas med sitt nya utseende <3
Tack för dina ord Mikaela – Du är så fin! Ja det är väl lite det, att det tar sån tid för mig att försonas med mitt nya utseende. Men sakta men säkert 😉 hinner väl precis tills jag blir gravid med nästa, haha. Massa kramar! Hoppas ni mår bra efter resan!