Andreas är som nämnt tidigare i dag kvar i stan och käkar och roar sig. Jag och Isabel fick sällskap till middagen som planerat och ja, det blev sushi. Inget vin dock, men sushi.
Mysig torsdag ändå. Mysig ”pre-weekend” dag liksom. Tills nattningen kom..
Jag hade planerat dagen sömn mässigt för Isabel väldigt bra tyckte jag. Hon sov en gång på dagen, så som man vill ha det. En längre gång. Och när klockan slog sex syntes det verkligen hur trött hon var. Perfekt tänkte jag! Tidig nattning och massa tid över till allt som måste göras..
Man ska ALDRIG tänka så. Det är ju uppenbart att jag super jinxade mig själv och jag gör det jämt. Att jag inte bara kan lära mig. Man får inte planera vad man ska göra när barnet somnat, fören det verkligen har somnat, ha.
Men till saken hör den att jag blir lite bitter. Varje kväll som jag är iväg på något och Andreas och Isabel har kvalitetstid hemma så somnar hon på två röda. Det är som om hon tänker ”oh skönt, mamma går då kan jag sova” eller något i den stilen. Jag måste helt enkelt vara så himla rolig att vara med.. eller inte. Det är han som har så magiska fingrar. Andreas alltså. Han måste väl ha det i sig eller nått – ”nattar barn klockrent” genen och uppenbarligen så äger inte jag den. Något bitter bara. Vi höll på till halv tio. Hon somnade först halv tio ja, du läste rätt och det är ganska ofta det slutar så när han inte är hemma.
Hon är då verkligen en pappas flicka ja. Lite väl mycket ibland 😉
/Ska du gå på Loppis event ”Vårpepp” på lördag? Jag ska gå och jag känner ingen, så om jag ser vilsen ut så får du gärna säga ”Hej!” 🙂
