Hör och häpna! Jag är ju (såklart) påväg till jobbet. Arbetsdag nr 3 – here we go! Idag var jag till och med tidig till bussen. Vilket inte alls var nödvändigt med tanke på att det både regnar och är galet kallt ute (vad har på riktigt hänt med den svenska sommaren?!?). Hur som helst så sitter jag där på bänken och en efter en droppar dom rutinerade ’åker bussen till Arlanda varje morgon för vi arbetar där, inte för att vi ska resa’ människorna. Der bor ju typ bara sånna i Märsta, haha.
En efter en kommer dom och en efter en gör dom samma sak. Tittar på mig, som on vi känner varandra och säger lite tröttsamt ’ah, godmorgon’. TILL MIG! Jag är nu alltså med i deras klubb. Officiellt en av dom och det krävdes tre stycken ’åka bussen till Arlanda sådär tidigt’ tillfällen. För till mig, sen nickar man runt till alla. Tydligen. Jag känner att jag har två alternativ. Det första är ju att alltid se till att komma tidigt till bussen. Eller, så får jag helt enkelt testa att göra samma sak. Säga hej till den som ser nyast ut och sen nicka runt till resten. Jag vill ju inte göra bort mig.
Jag menar, vi kommer ju ses där varesig vi vill eller ej ett antal gången till haha.
Liten dag för mänskligheten, stor dag för en nybliven hårt arbetande mamma. Dag nr 3 – Bring it!
