Isabelochjag.se – Vi väntar på lillasyster!

Än en gång så är det onsdag.

   

I förrgår så fyndade Andreas ett matbord och stolar på blocket! Det är slitet och behöver målas men vi tror båda att det faktiskt kan bli ett bra alternativ tills vi hittar vårt korsbord som vi igentligen vill ha. Tanken är att det ska stå i vardagsrummet och bli en riktig ’äta-lite-för-mycket-god-mat-och-dricka-lite-för-mycket-vin-med-nära-och-kära’ hörna!

Och min egna handy man och vår filur till dotter står nu ute på altanen och slipar och målar för andra dagen i rad nu. Dom riktigt donar och har sig. Samtidigt ligger jag i soffan och känner mig som världens oförskämdaste unge. Den som är för lat för att hjälpa till. Den där tråkiga människan som inte bidrar med något. 

Det känns trist. Det är mycket som känns trist. Jag måste nog försöka hitta tillbaka lite till glädjen. Det är mest sura miner från min sida just nu. Att smärta kan förvränga en så. Jag måste hitta ett sätt att bearbeta detta på, köpa läget och göra något vettigt av det. Det är ju trots allt några veckor kvar. Hela 26 veckor om man nu ska vara sån. Jag kan inte bitter i 26 veckor. Då kommer jag ju att förbli bitter.

Nej, jag måste nog ’gilla’ läget. Jag tänker ju iaf inte producera några fler barn i den här magen när det här är över. Nej, då får vi adoptera nästa. 

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Sara

    Hej.
    Jag är oxå i V14 och har känt/känner mig depp nu under några veckor. Jag blev sjukskriven..inget större fel på mig men läkaren ville att jag skulle ta det lugnt i ett par veckor. Jag tänkte ”Åh va skönt o bara få va, och slippa vara på jobbet”. Men det har resulterat i att jag känt mig depp, allt är trist, känner mig tråkig och ful..Jag bor i Norge och jag längtar hem nått så fruktansvärt till Sverige..så det får mig o bli depp oxå.
    Men det är väll alla hormoner er som spökar..och förvrider alla ens tankar.
    Vi ska allt klara det här:)

    1. isabelochjag

      Usch! Jag känner mig precis likadan. Förlåt att jag inte svarat på din kommentar tidigare,. Man får hoppas att det är hormonerna och att tiden går fort. Kämpa, jag försöker hitta nått att se fram i mot var dag, men det är tufft. Hoppas du mår lite bättre? Kram!

  2. Eleonore

    Du är en stark kvinna och kommer att fixa detta. Du har din underbara familj som stöttar dig i vått och torrt. Tänk positivt. Hitta något som just gör dig glad. Vem vet läsa, korsord, promenera osv. You can do THIS! Try to be strong beacuse u ARE A STROOOOOOONG WOMEN!!!!

stats