Nackdelen med ett hus med många rum är att det öppnar upp till möjligheter som egentligen går imot alla mina principer i hela världen.
Princip numer ett enligt ’Alexandras relationsråd till ett långt fungerande förhållande’ (och kärleksfullt med) – MAN SOVER TILLSAMMANS
Det är inte svårt att lista ut att ett förhållande behöver att man sover tillsammans. Att sova ensam gör en ledsen och att sova ensam när man har någon att dela sängen med är bara innerligt korkat, på alla håll och kanter.
Inatt sov jag i gästrummet. Det var så skönt och för första gången på en vecka har jag faktiskt sovit bra. Sovit utan att ha vaknat och behövt byta ställning att ligga i för att det gjort för ont. Sovit utan att få en fot i ansiktet eller utan att ha legat och stört mig på att folk snarkar.
Isabel sover mellan oss och vi är för lata just nu för att öva in att hon ska sova inne hos sig. Hon gillar att kramas i sömnen och vi gillar ju henne. Enkelt ekvation. Hon får vara inne hos oss ett tag till.
Vad är problemet då? Är vi inte kära längre? Jo, tro fan att vi är kära. Men vi får ju inte plats i sängen. Vi har en 160 säng och om man lägger ihop en stor man (muskler tar plats 😉 haha), en 1,5 åring med gener för att bli lång och en tjock gravid kvinna på det så är det inte många centimetrar att jobba med.
I gästrummet står en tom säng som skriker ’jaaaag haaaaaar rum’ och nästan drar in en.
Skönt att jag fick en god natts sömn. I kväll flyttar jag nog tillbaka in i trängselkaoset. Det är en viktig princip den där att man ska sova ihop. Alldeles för viktig för att gambla med.
Skönt att du iallafall fick sova en natt!