Jag spricker snart av känslor. Jag vet varken in eller ut och att det är i morgon som vi ÄNTLIGEN ska få titta på den som ligger där i min mage blir så stort. Så himla stort men ändå fortfarande så avlägset.
Jag vet inte hur jag borde känna och det stressar mig. Vad händer om något är fel? Jag är livrädd för att det ska vara något som inte stämmer. Livrädd för att det ska rasa nu. Varför blir det såhär? Varför blir man så nervös? Det är ett RUL? Nej, det är mycket mer än så. Det är vårt barn.
I morgon får vi äntligen se dig lilla älskling – Snälla må bra.
