Mitt mantra just nu är GRÅT INTE! Det är nämligen min tur att lämna Isabel på förskolan för första gången och den här gravida kvinnan är allt utom samlad över lag, haha.
Men faktum är att Andreas börjar jobba på torsdag och med tanke på att han reser endel i jobbet så måste jag också kunna lämna, även om han kommer få köra den delen när han är hemma.
Jag försöker spela lugn som en filbunke. Lura mitt oroliga jag och ältar gråt inte, gråt inte redan nu och vi ska inte gå fören om en halvtimme. Men jag vet ju så väl att känslorna känns igenom som nån telepati mellan oss två. Får byta mantrat – VILKEN UNDERBAR DAG FÖR LITE FÖRSKOLELEK – VILKEN UNDERBAR DAG FÖR FÖRSKOLELEK! … vilken unde..
Åh herregud. Hur ska detta gå.
