Jag önskar att hon alltid kommer vilja vara med mig. Umgås med mig och vända sig till mig i både vått och torrt. Så klart. Men nu är jag ju hennes mamma.
Det kan ju vara så att hon gör som jag gjorde, tog mer avstånd än kontakt så jag gör allt för att det ska vara så tråkigt som det bara går att inte vara med mig som större. Jag nämnde det förra veckan. Jag intalar mig att om jag skapar våra små egna traditioner, så kommer det om 17 år, när hon börjar fundera över att flytta hemifrån ta i mot något galet mycket att inte fortsätta med våra små traditioner. Hon kommer ju inte tycka att livet är sig likt. Det är en plan som är lite öppen för förslag haha. Men första ”mamma och Isabel” traditionen är som sagt att Sushiluncha ihop!
Hon älskar ju sushi visade det sig och det gör ju även jag. Det kan kanske bero på att jag mata mig själv hysteriskt med sushi under graviditeten. Om man nu tror på hela den teorin. En gång tvingade jag Andreas att beställa 40 bitar. Ja, jag vet, det är helt stört. Det var en av mina alla ”måste-ha-nu” saker.
Idag hade vi i alla fall vår andra ”Sushiluncha-med-mamma” dag! Det tar sig 😉
