Jag lämnade ju Isabel i morse på förskolan, för att öva inför vår comeback till verkligheten som börjar om några dagar. Det gick jättebra – Ingen av oss grät. High five till världens bästa mor och dotter team!
När vi hämtade henne sen så hade dagen varit bra och hon var på gott humör. Men det gick snabbt utför. Snuvan kom tillbaka, snoret bara rann. Ögonen blev spegelblanka och hon blev varmare än ökensanden i Sahara.
Det va några timmar där som ingenting var kul eller behagligt och efter att ha fått i sig en macka och stirrat lite på köttfärspajen som jag gjorde till middag så totaldäckade hon vid halv sex.
Efter bara trettio minuter så vaknar hon av panik över att hon inte kan andas. Hon är så himla snuvig. Jag la mig brevid henne och insåg snabbt att det här aldrig kommer funka. Febern och havet av snor som återigen hade flyttat in hos henne hade besegrat oss.
Andreas ’aka superdad’ körde till Coop och handlade nässpray, alvedon (både flytande och stoppa i rumpan), klämmisar, glass och ahlgrens bilar på två röda och sen körde vi ’besegra det som håller på att ta över vår dotter’ all over i en halvtimme.
Hon tar sig i munnen och säger Aj aj, så mina misstankar är att hon håller på att få fler tänder. Blandat med lite färska dagis bakterier. Men hur vet man vad som är vad? Jag menar, tandsprickning smittar ju inte. Förmodligen så är hon hemma i morgon. Men först måste vi överleva natten.
Sen gick det tydligen vattkoppor på förskolan med. Känns som det kan bli en spännande höst det här, haha.
