Det är ganska fränt ändå att jag kan sitta i en bil, på E4 söder ut och blogga utan större problem.
Jag minns för x antal år sedan när man startade första bloggen i sin livshistoria på blogg.se. Det va stort. Att man kunde sitta vid datorn och skriva om vad man gjorde om dagarna. Och andra människor kunde läsa det. Det måste vara över tio
år sen.
Vad gjorde vi innan vi bloggade? Var det på riktigt så att vi satt med våra dagböcker med dom där små mini låsen på (som man kunde hacka sig in i med hjälp utav ett i sär draget gem)? Vem hade kunnat ana att vi idag skulle sitta och visa upp oss på det här sätter för allt och alla som mot sin förmodan råkar se det? Jag tycker att det är charmigt, men på samma sätt skit läbbigt. Om detta har utvecklats på detta håll såhär mycket under mina dryga tio år i bloggvärlden, hur kommer det då vara när Isabel lär sig skriva och uttrycka sig? Kommer hon registrera sin första blogg när hon går på förskolan och precis lärt sig att ”rita” rätt streck för att lyckas få ihop några riktiga bokstäver?
Vi är lite av en av dom där media familjerna. Det är en del av vår natur, en del av en självklarhet för oss. Hon kanske bli anti. Vägrar lära sig och ta del av alla fördelar som internet faktiskt har med sig. Går ut i skogen och sätter sig under en ek och mediterar..
Ja, inte mig imot. Hon får gärna skaffa sig en koja i skogen. Bjuda på nässelsoppa när man kommer förbi och hela den där biten. Faktum är ju att jag kommer älska henne ändå. Men jag kanske säger ”Tack men nej tack. Jag har redan ätit” till middagsbjudningen, nässelsoppa låter inte som en delikatess som skulle falla mig i smaken. Men jag kommer sitta där troget bredvid henne om hon så gärna vill ha det till middag.
Norrköping – Vink vink från oss i den gamla Volvon! Trevligt att råkas. På återseende.
/Mvh ”hon-som-bloggar-direkt-från-bilen” (och hur coolt är inte det egentligt?!)
