Den finaste jag vet ligger på mitt bröst. Den finaste jag vet gör att mitt hjärta slår några extra slag. Det är en sån obegriplig känsla, att ha henne bland oss. Vårt barn. Att hon blev just såhär. Att hon blev hon. Så himla perfekt.
Jag njuter lite extra när hon ligger på mitt bröst och sover. Hon myser ner sig så gulligt och det finns ingen tvivel om att hon trivs. Trivs lika mycket som jag.
Jag undrar hur nästa är? Vilken liten kotte som kommer glädja oss då. Kommer dom att vara lika eller raka motsattsen till varandra? Kommer nästa smälta mitt hjärta lika mycket som den här lilla damen har gjort?
Jag älskar att vi fick henne!
