Alltså det här med för lite sömn är totalt värdelöst. Vi har haft en allt utom bra dag idag.
Ibland blir man så matt. När man försöker att göra allt som finns i sin makt för att få henne att trivas med livet och mysa sådär lyckligt på världens bästa plats på jorden. Men det går långt ifrån varje gång och vissa dagar känns det som att man misslyckas mer än vad man gör nytta. Som idag.
Det bästa hade nog varit om vi hade myst in oss i en filt och krypt upp i soffan och stannat där hela dan (men nej det går ju inte heller med en ettåring).
Droppen rann över när jag skulle laga maten för ikväll. Ingenting behagade damen mer än att vara uppe i min famn. Har du försökt att laga mat med en kramandes liten människa hängandes på dig? Nä exakt. Jag kände hur paniken snabbt kom flygandes. Tog med mig mitt kram monster in i garderoben och letade fram den där bärselen som vi aldrig riktigt fastnat för att använda. På med den. I med Isabels dryga 10kg och sen på det igen.
Ibland tror jag att det enda sättet att lyckas på är att chockera. Isabels min när hon fattade att hon faktiskt kommer att hänga på min mage den kommande stunden var oslagbar. Hon sa inte ett ljud. Utan hängde där och tjurade samtidigt som hon fick första parkett till mitt alldeles egna matlagningsprogram – Där vi idag lagade avlånga köttbullar i tomatsås och en rejäl sallad till. Det i sig tror jag faktiskt att hon tyckte var lite intressant.
Fy, det var jätte tungt att ha henne där, och extra svårt att laga mat är det när man har ett hårigt litet huvud framför sitt egna under tiden. Men det gick.
Vi hoppas att vi får sova i natt. Sömnbrist är läskigt. Man blir så känslomässigt rubbad. Eller, mer än vanligt iaf. 
Ja just det, om någon vill komma och städa så är det fritt fram faktiskt.
Va roligt att läsa din blogg igen, kul att hänga med lite i eran vardag och så jävla skönt att du skriver om det som är mindre bra med och sånt som kan va jäkligt jobbigt och inte bara allt det där som är bra!:) typ det jobbiga som klängiga barn som bara gnäller och tjurar om de inte är fastklistrade på än, eller som stökiga hem, stress att få ihop dagen och sömnlösa nätter! Man kan verkligen bli galen emellanåt men det blir bättre! Man får typ tänka att det är alla faser de måste gå igenom och att för varje jobbig fas så lär de sig nått nytt:) men det med sömnen är nog det jobbigaste, man funkar inte riktigt och allt blir bara sämre utan. Nu peppar peppar efter lite mer än 1 år så sover Marcus mycket bättre på nätterna, och det gör ju sån enormt stor skillnad, troode aldrig det skulle bli bättre men nu jäklar, tog väl liiite väl lång tid tycker jag men det är ju så gött när det vänder! Haha:) hoppas ni får en bättre dag imorgon och att ni får sova inatt. Så skönt när man känner igen sig i andras texter och att man vet att man inte är ensam, då hjälper det ju lite isf:) kramar!
Åh va skönt att Marcus sover bättre! Ja det tär så fruktansvärt på en när man inte får sova. Och ja det blir ju som ett moment 22 – får man inte sova så orkar man inte stimulera – och då sover dom och vi mycket sämre igen. Och stökiga hem på det gör inte att man mår bättre haha. Men jag brukar med försöka tänka att det nog är en fas 🙂 då känns det mer okej och helt plötsligt är den över. Tils nästa kommer haha 😉 det är skönt att höra att det inte bara är vi! Massa kramar!
Känner igen mig! Måste vara någon konstig period i den här åldern. Man sover katastrofalt dåligt, bär runt på en dunderklump som ser till att man struntar i att äta eller kastar i sig fort som tusan.. haha! Styrkekramar till er. En ny dag imorgon 🙂
Så skönt att höra att det inte bara är här, haha! Ja nu pustar vi lite och hoppas att morgondagen blir bättre, tack för din kommentar! Kram