Isabelochjag.se – Vi väntar på lillasyster!

Det här med namn alltså. Det är ett himla ansvar man får som människa, ja föräldrar till en liten människa att bestämma vad denne ska heta. Tilltalas. Vad denna människa ska gå under för namn de närmsta 18 åren.

Helt galet.

När vi väntade Isabel så hade jag ångerst över att hitta ett namn som skulle bli hennes under hela graviditetens gång. Andreas var tidigt ganska säker på att det skulle bli en Isabel men jag var kluven. Det var egentligen först när jag höll i henne första gången som det slog mig att hon visst är en Isabel och så vart den saken klar.

Nu sitter vi där igen. I samma båt fast i väntan på lillasyster. 

Vi har ju vissa namn som vi hade på listan även förra gången. Men är dom relevanta nu? Passar dom med Isabel? Passar dom lillasyster? 

Herregud vad jag tycker hela ’välja-namn-på-den-i-magen’ saken är en pers. Sånna beslut. Sånna viktiga beslut. 

Denna gången är listan typ längst i hela världen. Vi hade ett namn som kanske, för stunden låg lite högre än de andra tills vi stötte på en ’sån’ idag. Då föll det. Rakt ner och jag vet inte om det kommer att klättra upp igen. 

Är det inte gamla erkefiender från de ljuva vilda dagarna så är det ex till Andreas eller tjejer som stulit ens pojkvänner. Om det inte är det så är det lärare man inte kommit överens med eller folks mammor som redan stämplat namnen. Och är det inte det heller så är det alldeles för många som redan döpts till det och så kryllar det om dom lite överallt. Eller så är det så att det är nån b-kändis i nån reality såpa som lyckats förstöra det. 

Det är först när du ska döpa ditt barn som du faktiskt inser hur många du stör dig på, ha. Även om man önskade att man älskade allt och alla. Smutsa ner fina namn, det är många bra på.

Lillasyster kommer sluta namnlös. Hon kommer nog alltid kallas lillasyster. 

Ah, så får det blir, blir bäst så.