Bilden är från mitt tidigare inlägg om min vikt och mitt kämpande för att lyckas gå ner. Klicka på bilden för att komma dit.
Jag tycker att hela den här ”man måste röra på sig om man vill komma i form” grejen suger. Jag förstår mycket väl att man måste röra på sig för att inte förvandlas till en stor klump av överbliven mat som sönder tuggats och förvaras i en. Men saken är den att det är ju bara roligt att röra på sig om man är i form.
Det är ju knappast så att man tycker att det är ”skönt” pusta och stöna sig igenom ett träningspass för att man knappt kan andas och det känns som att kroppen ska ge upp och dö på plats.
Nej, kom inte och påstå det.
Ja det kan vara skönt efteråt när kroppen är trött och man känner att man åstadkommit någonting vettigt. Eller när resultaten syns, självklart! Då är det skönt och ja, då är det ju hur kul som helst.
Men när man, som idag.. Tar sig ut för att gå den där promenaden under tiden som Isabel sover middag och inte ens orkar ta sig runt samhället som man bor i. Då kan hela den där grejen snällt få bli svald levandes och fastna i tarmsystemet hos någon med väldigt fyllda tarmar.
Och sen stanna där för evigt.
Jag har helt tappat motivationen men framförallt orken. Var är min ork? Var är min vinnarskalle?! Var är envisheten som har tagit mig ur alla andra situationer som jag innerst inne avskytt tidigare?! Hallå?! Kom tillbaka.
Jag behöver er.
Jaja. Det var ju skönt väder iaf.
