Isabelochjag.se – Vi väntar på lillasyster!

Inne i dimman 

De senaste dryga tolv timmarna har varit helt fel. Vår kväll igår bestod av bråk och tecknat. Mitt i ’middagsfriden’ bryter Isabel ihop för att hon inte får lägga riset i mjölken. Jag insåg ganska snabbt att vissa dagar ska man helt enkelt inte ens försöka. Vissa dagar borde man få ha dåligt bordsskick när man är drygt 1,5 år gammal. Men igår räckte det att jag sa ’nej Isabel’ så rasade världen ihop. 

Det är i och för sig okej för mig. För jag kände precis likadant. Jag förstår henne, det var helt enkelt en skit torsdag. Det hela slutade med att jag kramade Isabel så hård jag kunde och försökte föra över all kärlek i hela världen under tiden som hon försökte genom gå hela den där proceduren av att världen rasade.

Det är skönt att hon ändå vill vara i ens famn när det där händer. Det är som att hon tycker att det är tryckt att bli pussad på mitt i gråt festen. 

Det slutade sen med att vi satt och tittade på Engelska barnsånger på youtube utan att ens röra oss eller prata med varandra i 50 minuter. Sen vågade jag mig på att försöka gå vidare i livet och vi tog oss upp till övervåningen. 

Men efter allt det där så vågade jag inte alls utmana några fler öden och vi face timade med Andreas en stund. Då verkade det som att hon (på sitt eget språk) berättade vad som hade hänt,haha. Med inlevelse och man kunde nästan se att hon blev upprörd igen. 

Sen skulle hon såklart inte gå och lägga sig. Så nä, då struntade vi i det. Jag bäddade upp kuddarna i sängen och vi satte oss vid huvudkanten och kollade på allt mellan himmel och jord på SVT play. Efter en stund la jag mig ner. Men Isabel satt strongt upp i närmare en timme. 

Tillslut sov hon iaf. Mycket senare än planerat och i en väldigt konstig position i sängen. Men hon sov. 

Jag vågade såklart inte röra mig så där låg vi. 

Morgonen gick bra. Förutom att hon hade yoghurt på mackan och jag tappade mobilen i toaletten. Men vi kom iväg till dagis och allt var hyfsat frid och fröjd. 

Förutom att allt känns knäppt. Jag har glömt att äta frukost. Jag gick hem och trodde att det var någon helt annan stund på dagen än just förmiddag. Det blir så knasigt när man inser att man inte hann äta maten i går heller och sitter med en tallrik med blandade rester i knät framför soffan, innan ens Malou efter tio har börjat.

 

Det är tur att han kommer hem och landar över helgen iaf. Jag är verkligen överallt men ingenstans. 
Jag vandrar runt i nån skum dimma. Ja, jag skyller på graviditeten. 

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
stats