Smink som är utkletat sen i går och en välmående känsla på -300% bjuder denna bilden på. Ne, jag vill inte bada i salladen från igår.
Tydligen så våldgästade vi inte bara Dante och hans föräldrar igår, jag bjöd så snällt på matförgiftning med. Jag trodde att jag blivit magsjuk för redan igår kväll kom illamåendet och hela natten har jag vaknat av en salig blandning av svår smärta i magen och illamående. När jag sen var tvungen att börja dagen på toaletten insåg jag att det här skulle bli en mindre rolig dag. Jag har sovit, varit på toaletten och haft stora krampanfall i magen större delen av dan. Det här med att fixa här hemma har blivit lidande. Tur att jag har en sån bra Andreas som skött allt det viktiga som behövts göras.
Jag har först nu fått i mig lite mandlar och känner för första gången på hela dan att jag faktiskt orkar tänka. Då får jag reda på att det inte bara är jag utan även Dantes mamma är likadan. Det måste ha varit något i salladen. Den där salladen som var då djävulskt god. Himla typiskt.
Himla irriterande. Himla trist. Men ganska skönt att veta att om det är det så går det nog sakta över nu och jag kan släppa mina ’jag kommer att dö, det här är slutet’ tankar.
Men jag kommer att vara parkerad här i soffan resten av dan. På återseende.
