Jag vet inte riktigt varför jag aldrig hade tänkt tanken att vi faktiskt kunde bli dåliga med. Eller jo, tänkt tanken hade jag väl gjort men jag tog den inte på allvar.
Isabel mår mycket bättre! Natten till i går slog det till på mig. När vi gick och la oss kände jag mig illamående men tänkte att det var för att jag var övertrött. Vilket man ju ofta blir när man blandar tidiga mognar men sena nätter. Inget konstigt med det alltså.
Men jag kunde inte sova. Det blev bara värre och värre och tillslut gick det inte att förneka längre. Det hade kommit till mig. Och jag spenderade sen resten av natten på toaletten.
Jag minns inte när jag mått så dåligt sist. Morgonen kom och jag sprang mellan sängen och toaletten hela förmiddagen. Sen höll jag på att svimma och Andreas fick hjälpa mig till sängen och där däckade jag. Jag kan fortfarande inte äta utan att det kommer ut och det känns som att någon kört över mig med ett tungt fordon och sen backat för att göra om det.. och fortsatt sådär i all evighet.
Till råga på allt så fick Andreas det med i natt. Så nu är vår lägenhet en sjukstuga på riktigt.
Familjen kräksjuk kan ni kalla oss.
