Man ska väl inte sticka under stolen med att man faktiskt innerst inne hoppas på att man faktiskt skapat ett under barn. En smart liten individ som kommer erövra hela världen och både bli kung och president på samma gång – i alla länder!
Jag är helt övertygad över att hon är smart. Och ibland kan jag fascineras över hur hon sitter i långa stunder och tittar och känner på något för att förstå sig på den.
Just nu är det plocka i och plocka ur som är det som Isabel intresserar sig av mest. Och sätta på och dra loss.
Jag skulle vilja veta vad hon tänker när hon sitter där och lägger nappen på plats för att sen ta bort den och göra samma sak igen. Man kan se på hennes minspel att hon blir glad när hon upptäcker att hon kan. Då kommer ett leende i mungipan och jag kan riktigt känna hur hon fylld av ”Ha! Sådär ja!” känslan.
Det ska bli så spännande att se vad hon utvecklas till, vem hon blir som större. Älskade barn!
