Isabelochjag.se – Vi väntar på lillasyster!

Det har ju varit jobbiga dagar dom här dagarna som Isabel har varit helt förtvivlad när jag lämnat henne på förskolan. Ni har fått läsa både om mina tankar kring vad som är rätt och fel samt alla tankar kring vad vi faktiskt utsätter våra små barn för. Ja och utsätter oss själva för också såklart.

Jag har pendlat mellan argaste mamman – den mest förtvivlade mamman – och nu bäddar vi även in stoltaste mamman. Jag hatar att ta ut vinster i förskott och jag tror att vi är lång ifrån klara med det här. Jag tror att vi kommer att ha en ledsen Isabel som inte alls vill bli lämnad på förskolan många gånger även fram över. För att jag är ganska säker på att Isabel är en känslofylld liten människa. Men idag är det onsdag och det är tredje dagen som vi har kört ”samma metod” vid lämningen. Gjort på samma sätt, gått på samma ställen, pratat om samma saker – vi har skapat en rutin. En ”vi ska till förskolan och sen ska mamma gå därifrån och Isabel ska vara kvar” rutin. Idag gick det bättre än väntat!

När vi kommer till momentet ”säga hejdå på gården efter att vi varit inne och lämnad hunden, väskan och nappen på hyllan” idag så sa jag samma sak som jag gjort hela veckan ”Nu ska mamma gå, får jag en puss?” och närmar mig henne på hennes nivå så att vi kan pussas hejdå. Till min stora förvåning får jag inget gnäll och tårar tillbaka utan ett ”Mm!” och en söt pussmun. Jag höll på att växa upp över molnen. Jag pussade henne och sa ”Hejdå, hoppas du får en bra dag” och började gå. Inte ett ljud kom från henne. Hon stod och kollade på vad dom andra barnen lekte med och jag ville ställa mig utanför grinden och köra carlton dansen (minns ni den? Fresh Prince of bel-air? annars klicka HÄR).

Så idag är jag ingen förtvivlad småbarnsmamma. Idag är jag världens stoltaste sådan! Jag börjar bli mer och mer övertygad om att ALLT handlar om att bli ett TEAM med sitt barn. Man jobbar bäst i team. Jag tror att vi kommer bli grymma på det här. Det jag vill komma till är hur lustigt det är. Pendlandet mellan glädje och sorg, ilska och lycka – Det är magiskt det här med föräldraskapet. Magiskt, men fullkomligt känslomässigt påfrestande.