I morgon bitti ska jag träffa en sjukgymnast. Eller jag tror att det är en sjukgymnast. Någon som jobbar på rehab-centret iaf.
Rehab alltså.
För mig är rehab något man besöker efter en skada, eller för att träna upp sig efter att något har gått sönder. Något har ju gått sönder. Jag har gått sönder. Men jag har så svårt för att förstå vad dom ska kunna göra för mig nu. Jag hoppas såklart att dom sitter inne på nått som dom glatt plockar fram i nödfall när sånna som jag kommer. Typ, ett botedel för foglossning.
Min största fasa är att dom glatt ska påstå att det där jävla foglossningsbältet ska vara lösningen. Och sen klappa mig på axel och önska mig lycka till i framtiden.
Jag har redan gjort det här en gång. Jag minns inte vad dom sa, men inte gav dom mig något som löste mina problem. Men kanske var det så att jag faktiskt inte trodde att det skulle hålla på hela tiden förra gången och bara nöjde mig med ett ’ah, det är foglossnings’ bekräftelse och innerst inne inte trodde att det skulle va så illa.
Jag vill inte ha en bekräftelse i morgon. Jag vill ha hjälp. En lösning på problemet. Ska det vara för mycket begärt? Folk har ju alltid varit gravida. Kom inte och säg att ingen har haft sjukliga besvär av foglossning innan.
Kom inte och säg att det inte finns en lösning, tack.
