Det känns som att lillasyster vill komma ut. Vilket inte alls är bra för hon är ju fortfarande alldeles för liten. Men visst hade det varit skönt om det var dags, dags att föda barn.
I går pratade jag med en dam som har hand om mitt ”sjukskrivnings” ärende och hon gjorde ganska klart för mig att det var långt kvar tills jag faktiskt var beräknad. Varje gång hon sa det så kändes det som att hon högg mig i hjärtat. Det var som om hon verkligen försökte bryta ner mig. Trycka på ömma punkter. Varför vill man göra så som människa? Jag har inte kunnat släppa hennes ord. Dom ekar liksom i huvudet på mig.
Jag önskar att folk hade varit lite mer förstående. Att folk inte hade behövt ifrågasätta så mycket. Det som var lätt för dig kanske inte är lätt för nästa och dina tankar om en sak kanske inte alls går i hand med hur verkligheten faktiskt ser ut.
Det är så många gånger det faktiskt är bättre att vara tyst. Kan vi inte bara tänka lite extra på det? Va tyst eller ge en kram. Det blir så mycket bättre stämning överallt då.
Btw – Jag älskar när Andreas tar med sig hotelltofflor hem till mig när han är ute och reser. Vardagslyx liksom. Vi får hoppas att lillasyster håller sig inne några dagar till, jag har inte tid. Jag fyller ju år i morgon.
Och du, glöm inte att jag lottar ut 5 stycken ultraljudsmonitors i ett inlägg lite längre ner.. Sista dagen idag!
Du måste nog ta det lite lugnt och vila lite mer, det är som sagt alldeles för tidigt för den lilla bebisen att födas ännu. Ju längre hon får bakas desto bättre. 🙁 hoppas allt går bra och att det dröjer innan hon kommer ut.
Tänk vad olika det är med handläggarna på FK. Nu blev jag ju inlagd på sjukhus redan i v 11 så de har inte haft anledning att ifrågasätta så mycket just den här graviditeten, men även tidigare graviditeter har jag flutit igenom både under perioden med kraftiga kräkningar och hypertoni. Andra får kämpa och bli ifrågasatta rakt igenom.