Isabelochjag.se – Vi väntar på lillasyster!

Hur gick det nu då? Med hela graviditetsdiabetes grejen? Jag vet inte. Men jag tror inte att jag lyckats dra på mig även det. Undersökningen var ju jobbig, men inte lika jobbig som folk fick mig att tro att det skulle vara. Jag kräktes aldrig. Utan det blev bara bättre och bättre och efter att tiden var slut så var värdena bra. Hon på labb sa att hon inte kunde ge mig det beskedet men enligt hennes erfarenhet så såg värdena bra ut. Och när min Mvc tant bokade in det här så sa hon att om det visade sig att värdena inte va som dom borde så brukar dom skicka med mätare och sånt direkt. Så jag tror inte att jag lider av graviditetsdiabetes. Jag tror mer att jag tillhör den grupp människor som går upp massa i vikt av att producera barn. 

När jag hämtade upp Isabel från dagis så skulle hon inte ha någon hjälp med att ta på sig kläderna. Jag kan ju berätta att det nästan är tur att vi inte brukar ha bråttom. Eller vänta, jag tror inte att man överhuvudtaget ska ha bråttom med barn. Det är då det skiter sig. Sen att livet levererar något annat, det är ju som det är. Jag och Isabel brukar inte ha bråttom på eftermiddagarna. Det får hellre ta riktigt lång tid så att ’dötiden’ hemma mellan dagis och kvällsmat och nattning blir kortare så att vi slipper bråka om att jag inte kan hoppa och studsa runt med henne som hon önskar att jag kunde. 

Idag satt Isabel i hallen på dagis och tog på sig strumporna i 20 minuter. Ska jag hjälpa dig? Frågade jag henne med jämna mellanrum och jag tycker mig urskilja ’nej jag kan själv’ ur hennes bebis språk som inte riktigt har riktiga ord än. Hon har de två senaste veckorna bara exploderat på både tal och sånt pill. Det känns som att hon lär sig nya ord varje dag. I helgen sa hon helt plötsligt ’akta dig’ och idag pekar hon på mitt öga och säger ’öga’. Älskade unge, så stor hon börjar bli. Akta dig är från lilla snigel sången, inte något vi säger till henne jämt, haha.

Det är lite ofattbart att vi ska ha en bebis i huset snart igen och blir bara svårare och svårare att ta in nu när hon bara blir större och större. Jag minns inte ens hur liten en bebis är,  haha.