Det känns som att vi nästan har regnat bort här i helgen. Det är kallt och blött men inte spelar det någon roll för barnen. Tänk va underbart att inte tycka att det är irriterande med regn. Tänk va underbart att inte gå runt och störa sig på att hela sommaren regnar bort, som vi vuxna är så himla bra på att göra. Klaga.
Jag berörs inte så mycket av regnet nu i och för sig. Jag har ingen semester som är inställd, eller några speciella planer som är beroende av vädret. Jag är ju mest. Försöker att få min graviditet att bara fortlöpa och min foglossning att hållas under kontroll. Men jag kan tycka att det känns lite skönt att det är dåligt väder. Det är tråkigt att inte kunna röra sig och hålla i gång, det hade nog varit ännu tråkigare om det hade varit strålande solsken.
Men den där lyckan i barns ögon. Den där som skriker ”Du kan regna bäst du vill himlen, jag bryr mig inte!” Den gör mig lycklig.
Nu är det snart augusti. Sommaren börjar ta slut, även i kalendern. Jag ser lite fram i mot hösten nu så att vi kan sluta klaga på vad som inte kom utan mysa till det i soffan. Ta hösten med storm. Tända ljus och allt det där som mest känns lustigt nu när det egentligen skulle varit sommar.
