Tänk hon, stoltast i stan när hon inte bara får gå istället för att åka vagnen – utan gå med farbror Micke med!
Vi har ju alla i våra (både min och Andreas) familjer långt ifrån oss. Alla bor söder ut och vi ses inte alls lika ofta som vi hade velat. Isabel blir ju lite lidande i och med att hon knappt hinner knyta band till när och kära innan vi ska åka igen.
Men det märks så väl att hon börjar att känna igen folk. Hennes absoluta favorit just nu är Farbror Micke!
Hon är lyckligt lottad som fått just han som farbror och jag är så glad över att hon har andra vuxna i sin närhet som hon tyr sig till även om vi bor långt i från varandra.
Vad vore världen utan FaceTime!? 😉
