Underbara Sandra påminde mig snällt om att jag inte berättat hur hår fixet som jag sysslade med här hemma i går kväll blev. (Läs mer HÄR)
Jag hade nog lite hoppats på att ni inte skulle vilja veta, haha. Det blev allt utom bra, såklart. Jag vet mycket väl att man inte ska bleka hår hemma (eller kanske inte alls för den delen) men jag har två teorier om varför jag håller på såhär. Båda har med någon sorts kris att göra..
1 – Identidetskris
– Jo jag tackar. Jag är ganska ”mitt-i-mellan-hej-kom-och-hjälp-mig-jag-försöker-hitta-mitt-nya-jag” aktig just nu. Ni vet, hela det här med att man är mamma och ändå vill man vara sig själv och så ska man hitta till den där perfekta mixen av dom båda.
2 – Åldersnojakris
– Jag lider inte av min ålder. Men jag kan tycka att jag på senare tiden sett ut som en himla tant. Jag vill inte se ut som en tant. Jag må vara tant i sinnet ibland men inte fam vill jag se ut som en! Jag vill vara cool och hipp och allt det där ju, haha. Sen att folk ger en den där ”aha, du är så gammal” blicken när man diskuterar något med uppenbart yngre människor. Det känns mindre kul.
Mycket möjligt att det är en mix av de båda – en ”vägra-vara-tant-identitets” kris.
Taaada! Sönder blekt och gult i botten. Det är uppenbarligen såhär jag jobbar. Men till saken hör också att det inte gör mig så mycket. Förr hade jag legat och grinat på golvet och bett min mamma skälla på alla som någonsin haft kontakt med hårfärg och sen till råga på allt krävt av henne att hon skulle löst det. Men nä. Jag gråter inte. Jag är inte ens bitter. För jag vet att om jag piffar upp det lite – ler lite extra och är mig själv så kommer de jag möter, inte märka det särskilt väl.
Det är skönt ändå, att ha blivit lite mognare såhär på ”äldre dar” 😉
Håret får vi helt enkelt bara gilla läget ett tag till med, mer silver schampo till folket ska bli min nya slogan!
Jag tycker det ser snyggt ut! Och silvershampo och gör ju under. Sen dina ögon- inte fan ser man håret då. Magiska. För ett par månader sedan träffade jag modeller i en studio och en make up artist. När makupartisten körde hem mig (hon hade fått höra att jag har två barn) var hon superduperchockad över att jag ”bara” var 24. Jag bara, ÖHM!? För det första stäng munnen och för det andra. VARFÖR I HEL… såååå chockad???? Första gången jag tyckte det det kändes lite jobbigt att folk trodde jag var äldre än vad jag är.