Alltså den här dagen. Den har varit helt toppen, det är inte det. Två roliga besked som kan bidra till stor förändring lire längre fram. Fransar som blev lika bra som alltid och playdate i vårsolen med fina vänner både till mig och Isabel.
Men samtidigt har den varit helt ur spårad. Det känns som att jag ramlade av tåget innan det ens hann åka iväg. Jag har liksom inte riktigt varit närvarande. Utan mest sett på från en liten egen bubbla som flutit runt överallt och ingenstans.
Jag vill skylla på PMS, men vägrar bli en ”skyller-alla-skumma-hormontoppar-på-pms” människa. Så nä. Jag är helt enkelt lite ur fas. Det blir nog bättre i morgon.
Ost och skinkpajen (eller som man numera verkar kalla det; En quiche lorraine) står i ugnen och middagen är ja, officiellt försenad och ikväll kan jag inte ens skylla på Stockholm.
