Jag är så pirrig i magen. Det är inte alls många dagar kvar tills vi äntligen får se bebisen som håller på att utvecklas där inne i min mage. Det är ju fortfarande helt galet att man kan producera ungar inne i sin egen kropp faktiskt. Lite för coolt för att vara sant liksom.
Men sen jag fick höra hjärtslagen i går så känns allt så mycket mer verkligt. Det har nog smällt in lite mer nu, att bi faktiskt väntar barn igen. Om du är gravid så förstår du nog vad jag menar, deghjärnan du vet.
Men nu är det ju den stora frågan som återstår – Gömmer det sig en liten kille eller tjej där inne? (& nej, det spelar ingenroll alls, ett barn är ett barn jag vet) Det ska bli så kul att se vårt lilla mirakel på tisdag.
Om man ändå kunde spolat fram tiden!
