Det är sådär lagom varmt ute och lugnet har infunnit sig på riktigt här ute på landet. Man behöver det inbland, lugnet alltså.
Det känns som att det behövs ännu mer när man fått barn. Jag vet inte riktigt hur jag brukar lugna mer mig nu för tiden. Känns som att det alltid är något som ska göras. Eller i alla fall borde göras.
Det är det svåraste med att inte kunna gå och röra sig som man brukar. Man får ingenting gjort. Man blir så handlingsförlamad. Jag hatar att vara habdlingsförlamad.
Det passar mig inte. Jävla foglossning.
