Jag är trött och hormonellt förstörd. Jag vet inte, men det är lite mycket känslor för mig att ta in just nu. Livet är så mycket. Mycket mer bra än dåligt men mycket att bearbeta, mycket att känna efter på.
Det är liksom aldrig bra att känna efter för mycket. Vi tog oss lite vatten över öronen när vi bestämmde oss för att resa och flytta och ja Gud vet allt vad vi sysslar med just nu. Jag blir rädd för att bli för stressad. Eller nej, inte rädd. Jag orkar inte bli det är mer rätt.
Jag vill skrika rakt ut av ren lycka men också av frustration.
Det finns så mycket jag vill säga, som får vänta. Tack för ventilationen. Bäst att jag går och lägger mig innan jag får för mig att börja hetsäta eller något i den stilen.
Bättre dag i morgon tack. Japp, då säger vi så.
