Bilden är på Isabel när vi besökte åsens by nere i Småland för några veckor sen. Hon är så glad. Jag önskar att hon alltid får vara sådär glad!
Kvart över åtta i morse befann jag mig på rehab centret. Jag har ju varit där tidigare, nämligen när jag väntade Isabel. Men idag tog vi det från början.
Nej det var ju ingen tvivel om att det är foglossning som bombarderar min kropp. Men det visste jag ju redan. Hon hjälpte mig med att ställa in kryckorna och med hur jag ska använda mig utav dom. Samma sak med det där bältet (jag avskyr bältet, det får mig att må illa) och introducerade mig för en TENS maskin.
Men dom hade ingen lösning på hela problemet. Det är alltså bara att köpa att man blivit handikappad den här gången med och härda ut med de hjälpmedel som finns.
Alltså, är det så jävla ovanligt med FRUKTANSVÄRD foglossning så att man bara ’köper’ att dom som verkligen lider kan lida? Det måste gå att lösa på något sätt?! Man måste ju kunna få vara gravid utan att behövs bli helt förstörd på kuppen?!?
Jag fattar inte. Jag fattar inte hur det inte kan finnas någon lösning. Till dom som det inte går över för efter att man förlöst barnet då? Ska dom bara leva med det då? Tillsammans med sitt bälte och TENS maskin? Jag fattar inte.
