Vi är till och med hemma i vårt (jag hade nästan glömt hur bra det är) röda hus. Isabel sover fortfarande och kommer säkert göra ett tag till. Vi var inte hemma fören tvart över två i natt.
Fy fan för att resa själv med barn! Nu tänker inte jag vara den som är den och säga att jag aldrig mer kommer göra om det, för det kommer ju säkerligen att ske. Men alltså, fy fan.
Jag känner nu i efterhand att det inte alls var smart att ta sent flyg hem ’för då sover hon ju ändå’ oh, no, helt fel tänkt. Väldigt stort nybörjarfel måste det ju vara. En övertrött 15 månaders är inte rolig att ha med på ett flygplan. Punkt. Extra punkt, miljarde med punkter.
Allt började redan i Rom. Ingen gate dök upp till vår flight och hela terminal ett bestod av trötta svenskar som inte visste vart dom skulle. Isabel var fortfarande vaken men tröttheten började att ta över. När vi till sist fick redan på vilken gate det var så var det ju bara att kliva på.. trodde vi. Fönsterplats längst in och två andre bredvid oss. Isabel är super trött. Vi får knappt plats med vårt handbagage och alltid vi nu skulle kunna tänkas behöva under flygningen. Isabel började bli irriterad. Vi ska börja åka.. trodde vi ja, nej det är kö och vi blir ståendes alldeles för länge för att Isabel ska orka hålla humöret uppe. Flygvärdinnorna meddelar att vi får flytta längta bak så fort vi kommit upp för att få större plats (& förmodligen för att hela mittendelet av planer skulle avböja sina planer på att ta livet av sig pga av det hysteriska barnet.
Det kändes som att en evighet passerade men sen var vi uppe. Vi fick hjälp av personalen att flytta både oss och alla våra saker. Det var tur för när vi kommer bak så bryter helveter ut och Isabel blandar panik med ilska och trötthet vart om. Jag tror att hon var besviken på mig för att jag lät det bli sådär. Hon var ju bara så trött.
Drygt en halvtimme senare med ’kippar efter andan skrik’ så totaldäckar vi båda. Sen vaknar jag av att det guppar något djävulskt och självklart blir jag åksjuk. Jag satt och koncentrerade mig på att inte kräkas och kände hela tiden att det här inte alls var värt det för fem ören.
Vi landade och Isabel sov fortfarande. Flygvärdinnorna packade ihop våra saker och gav mig vatten. Till sist kom vi av och Isabel vaknar. Denna gången på ganska bra humör och jag ser ljuset i tunneln.
Tills vi kommer ut för att sätta oss i vår förbokade taxi. Enligt detta bolag (jag tänker kontakta dom och beroende på hur mitt bemötande blir så kommer jag ta beslutet om att skriva ut vilket bolag det handlar om eller ej. För jag möts av en chaufför som visar Lindas namn på skylten (Linda var också med i Italien och tog tillsammans me hennes dotter också samma flyg hem) och jag frågar honom vart min är. Tillbaka får jag ett hånskratt och svaret det finns bara en barnstol du fick inte den’. Jag vill bara poängtera att vi förbokat en bil med bilbarnstol och fått den beställningen bekräftad.
Kul. På Arlanda, mitt i natten. Trött, åksjuk och ännu tröttare barn. Jag känner att orken försvann och min värld var mest svart. Jag frågade dom andra taxi bolagen där om någon av dom hade en bilbarnstol och som tur var så hade en minibuss från taxi 020 en i bakluckan. Han tog hand om oss på direkten och vi fick åka med honom. Det kallar jag service, till skillnad från det andra bolaget.
När vi sitter i taxin nästan hemma ringer det första bolaget och frågar hur långt jag har kommit. En timme efter att min flight landat. Och påstår att denne är påväg från stan för TT hämta mig. MITT I NATTEN?!??! Förväntar sig folk att man faktiskt ska stå mitt i natten på en flygplats med ett litet barn och vänta för att dom inte gör sitt jobb? Jag har aldrig stött på något större skämt än detta taxi bolag. Vad hände med att ta hand om sina kunder?! Sen till råga på allt så får jag kommentaren ”du borde uppskatta att jag faktiskt åkte från stan för din skull” VAAAA?!?! NI HAR EN TJÄNST – SOM JAG ANVÄNDER OCH BETALAR ER FÖR – OCH JAG SKA UPPSKATTA ATT NI NÄSTAN, TILLSLUT GJORDE DET NI SKA? Årets skämt. Jag kunde ju lika gärna ringt någon halv bekant till mig som kanske skulle ställa upp och då. Unigefär lika pålitligt.
Nä fy. Nu stannar vi hemma ett tag.
