Titta på oss, haha. Va söta vi var. Här är vi nere i Västrahamnen i Malmö och jag tror att jag är lika långt gången där med Isabel som jag är nu med lillasyster! Jag hade redan där gått upp drygt 20 kilo men väger ändå mindre än vad jag gör idag. Det känns så mysigt. Vi hade ingen aning om hur det skulle vara att bli föräldrar. Vi hade ingen aning om vad som faktiskt väntade oss. Nu sitter vi här nästan två år senare i samma fas i graviditeten men med bebis nummer två! Nu vet vi ju så mycket mer men vi har återigen ingen aning vad som väntar oss som tvåbarnsföräldrar. Livet är bra spännande ibland.
Jag är ännu mer kär i honom nu än vad jag var då, där på bilden. Kär på en helt annan nivå. Kär rak igenom. Jag har haft honom vid min sida genom alla tänkbara situationer. Många jobbiga men också väldigt många fina. Vi har klarat av alla hinder som vi mött på vägen. När lillasyster kommer så har jag varit gravid halv vårt förhållande. Två graviditeter som så många gånger sparkat oss i skrevet och hånskrattat åt oss när vi legat där på marken och gråtit. Två hemska graviditet. Två graviditeter som ätit upp mig sakta men bestämt inifrån. Hittills ett underbart barn – Då, förhoppningsvis två. Det finns ingen annan man där ute som imponerar på mig så som min Andreas. Han är världens finaste pappa men också en himla bra partner!
Okej då. Jo, jag ljög lite. Zlatan imponerar nog lika mycket på mig, men inte mer!
Så fin bild på er – skickar lite styrkekramar <3
Tack älskade Sandra! kram