För tio dagar sen tog vi sprutorna. Två av dom var 12 månaders vaccinet och den tredje var en som man vanligtvis tar vid 1,5 år. Vi tog den för att vi ska åka utomlands och då är den bra att ha. Mässlingen och säkert något mer som jag inte alls har koll på. Dom är tagna iaf! Lite sent att ångra sig nu, haha.
Den tredje sprutan kan man tydligen få hög feber av och röda utslag på kroppen. En sväng mässling skulle jag anta. Men inte fören tio till fjorton dagar efter.
I natt vaknade vi av att Isabel var gnällig och kokhet. Tio dagar efter, på pricken.
Man undrar ju verkligen hur kroppen fungerar ibland. Varför just tio dagar?! Fascinerande!
Ingen frukost skulle ätas, ingenting skulle göras utan vi var inställda på skrikfest när vi väl gick upp. Jag kan inte rå för att tycka att det är skit ledsamt att börja dagen med dåligt humör och skrikande. Jag kan ibland känna att hela jag bara vill börja om. Gå och lägga oss igen och vägra gå upp fören vi är på bättre humör. Det sitter ju i. Precis som om det arga humöret kryper under skinnet på en och lyser igenom. Ingenting blir kul. Ingenting blir vackert.
Vi hade behövt börja om den här morgonen. Men det känns (knack knack ta i trä och alla andra varianter) som att vi är på god väg att vända det till det bättre. Vi tittar såklart på frost.
Jag borde skriva ett tackbrev till alla som varit inblandade i att skapa den filmen. Den är just nu som en snuttefilt som gör oss glada när vi tappat hoppet för en stund. Eller när vi bara vill sjunga med till fina sånger och dansa i vardagsrummet. Herregisses vilken bra film ändå!
