Vi har ju inte varit den roligaste familjen i några dagar. Isabel låg på mig hela dan i går och sov, med några få tillfällen där hon vakande och inte alls ville vara vaken. Samtidigt som vi har varit mitt uppe i ”sjukstuge- köret” så har Isabels Gudmor, min bästa vän Cornelia varit uppe. I går efter att hon varit på möte inne i stan så kom hon hem med dom här.
Hur glad kan man bli av lite rosor? Totalt överglad! (även om jag inser att jag inte ens äger en bra blomvas)
Hela hemmet fylldes med lite liv igen och jag känner mig så tacksam för allt som faktiskt finns runt om mig. Vi har det bra, vi får inte glömma det i all tragedi som just nu cirkulerar. Vi måste hjälpas åt mer, på alla håll och just nu visar vi hur mycket vi kan om vi bara vill. Låt oss fortsätta med det, även när minnet av de här som sker just nu börjar blekna. Även när våra sociala medier inte länge fylls av hemska bilder på döda barn. Låt oss inte sluta den här gången, låt oss börja hjälpa för alltid!
Men vi får inte heller glömma bort att vara tacksamma över hur bra vi faktiskt har det. Jag vill dela med mig av lite tacksamhet. Du kan få lite av min om det känns tungt, min dos är överfylld just nu.
