Jag har liksom hållt lite tyst om min panik över att föda barn igen. Allt är lättare om man inte pratar om det är väl det som stämmer in på mig bäst just nu. Men samtidigt så tillhör jag den lilla grupp människor som automatiskt vill prata om allt, jämt.. öppet.. även om det inte alltid passar sig.
Så, nu står jag där. Vid vägskälet där vägen till vänster går åt vaginala hållet och höger bara skriker kjejsarsnitt! Det där med kjejsarsnitt har kommit sakta de senaste månaderna. Jag tror att det mest är för att jag inte ser några andra alternativ. Ja, för utom en vanlig förlossning dårå.
Jag födde Isabel vaginalt och såg det som en ren självklarhet. Jag var inte ens lite rädd. Vadå? Vi kvinnor är ju typ skapta för att föda barn tänkte jag nog. Förutom att Isabel inte ville komma ut och att jag blev igångsatt och att det tog all evighet innan det började så gick det ju bra.
Men det är ju inte det som är problemet. Problemen är att jag 1; höll på att förblöda två timmar senare och fick opereras akut och 2; att epiduralen sattes fel flera gånger och läkaren skyllde på att det var för att jag var ”så stor” alltså överviktig. Jag kommer att vara lika överviktig denna gången och dödsångersten som jag greps av där med Isabel ammandes på bröstet när blodet forsade önskar jag inte att stöta på igen.
Att gå över tiden 16 dagar är inget alternativ den här gången. Det klarar jag inte psykiskt. Men klarar jag att bli igångsatt? Vågar jag?
90% av mig är redo att lägga mig på bristen i morgon och skrika ”ta ut henne bara” men det går ju inte. Dom återstående 10% är klyvna. Jag vet varken in eller ut och jag vet inte heller riktigt om jag vågar fråga.. Men jag vill ju såklart ha fler saker att gå på när jag sitter med min ”plus och minus” lista..
Hur födde du? För och nackdelar med det?
Det var väl lite det vi grät över på Mvc tidigare idag. Sen fick jag en tid för att kolla upp om jag har åkt på graviditetsdiabetes. På måndag bär det av dit och det blir väl droppen som rinner över. Herregud. Jävla graviditet.
Hej,
Mitt första barn föddes hemma utan komplikationer tack och lov, vi var inne på förlossningen men skickades hem då de ansåg att jag inte hade riktiga värkar med orden ”så har kan du ha det minst en vecka till”. Vi hann aldrig in igen utan sambon fick förlösa mig med 112 i telefonen och ambulans kom strax därefter.
Nu väntar jag nummer 2 och tänker bosätta mig utanför förlossningen när det är dags. Jag hoppas på att det ska bli en naturlig och komplikationsfri förlossning precis som första men man vet ju aldrig.
Du måste göra det som känns rätt för dig och har du sådan skräck så kanske kejsarsnitt är det bästa.
Jag önskar dig all lycka till.
Hej! Jag har fött två barn, ett med kejsarsnitt och ett vaginalt. Första förlossningen var en mycket utdragen historia, som likt din innehöll en icke fungerande ryggbedövning. Kan absolut relatera till paniken du beskriver. Efter mååånga timmars värkar, med värkdropp bla, så blir bebis stressad och beslut om snitt tas. Gick fantastiskt bra, inga komplikationer efter snittet, bara positivt.
Andra barnet fasade jag också för en liknande förlossning, och hade jag bara kommit på det tidigare hade jag säkert försökt få ett planerar snitt. Tack. Gode. Gud. Att jag inte gjorde det, för den andra förlossningen var HELT olik den första. En drömförlossning. Med en Eda som satt som en smäck! Ska tillägga att jag är kraftigt överviktig, men det gick fint!
Så frågar du mig så läs på om ”dyktekniken”, förbered fig mentalt på en vaginal förlossning, men om möjligt försök få ett snittkontrakt, dvs att du kan få avbryta förlossningen om den inte fortskrider normalt. Då kan du ju vila lite i det! Lycka till!
Vid 00 var jag mest trött, vi gick och la oss och det kom en barnmorska och kollade mig hon sa att det inte jade hänt så mycket så jag skulle bli sövd så jag fick samla krafter men först skulle läkaren kolla så det blev rätt dos med sömnmedel osv.
Läkaren kom in en kvart senare och då var jag öppen 7cm, ’söva dig? De har vi inte tid med’ du föder innan morgonen, och jag bara jippi helt trött men positivt inställd vid 03 kom dom första riktiga värkarna och 04 var bebisen ute
Förlossning 2 var en tuff men lycklig upplevelse, förlossning 1 var en ren katastrof både psykiskt och fysiskt men skulle jag välja idag skulle det återigen bli vaginalt utan bedövning
Lycka till!!
I den kluvna båten har man ju suttit, hade aldrig möjlighet att välja kejsarsnitt dock. (NÄL sjukhus)
1 bebisen så efterlängtad, så spännande, vaginalt utan bedövning bestämde jag i mitten av graviditeten..
Vattnet gick 2dgr innan BF yes tänkte vi äntligen,, till förlossningen för kontroll ’kom.tillbaka imorgon 08:00 om inget händer’, det hände inget och sova kunde jag inte heller. Kontroll, sjuksköterskan kan inte få fram bebisens hjärtslag jag får panik hon försökte säkert en halvtimme, min man bad henne flera ggr att hämta läkare det gjorde hon när kl va 9 som tur var så var allt ok.
Igångsättning ’du ska få en ballong som vi fyller med koksalt, vid 17:00 rycker vi den då skall du vara minst 3cm öppen, finns inga andra alternativ för dig.. Ok tänkte ju jag första barnet inte så insatt, då började det värka var 5te min o ibland var tredje, jag skulle vara uppe och röra mig, men jag kunde inte det gjorde ont och en slang hängde mellan benen helt i vägen försökte vila men inte det heller vid 17 rycktes ballongen så hänsynslöst jag bara grät och ville inte mer
Ingen brydde sig, fick ligga kvar och försöka röra på mig så skulle läkaren komma vid 20, 3 hemska timmar. När läkaren kommer in sätter dom.en diod på bebisens huvud och jag hör något om dålig kontakt, hon ska om det inte hänt något vid 21:00 sätta in en värkslang, jag har då fått lustgas och är helt borta i huvudet, när de kmr in är det inte längre en barnmorska och en läkare
Det är nu en läkare, en specialist, två barnmorskor och en sjuksköterska jag fattar ingenting läkaren håller i den här slangen och pratar om att hon inte hinner jag får ännu mera panik och ingen säger något
21:14 säger läkaren och jag har aldrig sett något liknande, nu ska du föda barn! Alla försvinner förutom barnmorskan och sjuksköterskan, 3 krystvärkar och bebisen är ute 21:30
Läste sedan i journalen som jag bett om att läkaren misstänkte att bebisen inte var vid liv redan vid 17:00 och att bebisen hade navelsträngen runt halsen 3varv information som jag aldrig hade fått om inte jag hade bett om journalen
Graviditet 2
Redan första tiden undvek jag tanken på förlossning, första gången frågan kom upp så sa jag kejsarsnitt annars föder jag inte, grät varje MVC besök, mådde riktigt dåligt kunde inte ens njuta av graviditeten
Ingen brydde sig, det enda alla sa var ’vi gör inga planerade kejsarsnitt här, speciellt inte om allt är normalt’
Jag var ju livrädd, BF kom men inga tecken på bebis, efter 15dgr kontroll, allt såg fint ut så jag fick välja om jag skulle vänta 2dgr till eller bli igångsatt, jag ville inte jag var panik slagen men den här läkaren hon var toppen hon förklarade att man kunde prova 2 andra igångsättnings sätt och ta ballong som sista alternativ (det var ballongen som jag var mest rädd och oroad över)
Jag valde naturligtvis att stanna, detta var söndag 09:00, hon satte in någon ’framställd sperma’ började få lite känningar men inget märkvärdigt hela dagen promenerade vi runt, var ute, åkte och handlade allt kändes så toppen
17:00 var vi tvungna att vara på rummet, blev undersökt men det jade inte hänt så mycket, dubbeldos fick jag då och läkaren skulle komma vid 00 igen, nu började värkarna lite smått men vi satt i allrummet och kollade på någon film, gick runt både inomhus och utomhus
Det bästa är att ta det som det kommer, för med första barnet vet man inte vad man har att vänta och med resten får man inse att ingen förlossning är den andra lik.
När jag fick min första så blev jag igångsatt då jag gått över 17 dagar. Men även om dom satt igång mig så tog det tid, spände mig nog. Fick epidural som satt riktigt bra och kände ingenting och då gick det betydligt snabbare för då slappnade jag av. Somnade till och med mellan värkarna som kom ganska tätt 🙂 men när jag haft krystvärkar i ca 2 timmar tog dom sugklocka och fort var hon ute. Vilken mäktig känsla att få henne på bröstet och det var så självklart att hon var min! Fick en bristning som gjorde att jag tappade 1,7 liter så jag var ganska slut första dagarna, såg ut som ett lakan. Fick två påsar blod dagen efter så jag fick lite färg igen. Upplever att jag hade en bra förlossning! (tyckte att det var jobbigt att spricka men i jämförelse med andra vänners förlossningar så var det en dans på rosor)
Med barn nr 2 så var mitt störta mål att få komma igång hemma, att få värkar osv för att få den känslan. Ville ju helst inte bli igångsatt igen då jag hört det blir en lättare förlossning om man går igång själv. Då jag gått över nio dagar började jag få någon stackars värk och slemproppen gick på kvällen så vi åkte in (då vi har ca22 min till närmsta BB). Ganska snabbt efter vi blivit kopplade till CTG säger dom( barnmorskan och läkaren)att bebisens hjärtfrekvens är för stabil och vill ha mer aktivitet på henne. Men alla försök misslyckas så då blev det kejsarsnitt (dom var oroliga att hon var stressad och mådde dåligt). Dom var fantastiskt duktiga på att berätta om vad som hände och vad som skulle ske. Bebisen blev aldrig så dålig att jag behövde sövas utan fick vara vaken och min sambo fick vara med. Obehagligt med spinalbedövning men så värt det. Hon skriker så fort hon kommer ut och det var det finaste skrik jag hört sen min jag fått min första. Summan av kardemumman så gick båda vägarna bra även om vissa bitar var jobbiga. Har ett fint snitt över magen och två fina flickor 😀 lycka till!
Hej
Jag har en son. Allt kändes bra tills jag var öppen 7 cm. Då bad jag om ryggmärgsbedövning. Det tog ett tag att få till det eftersom det var en ny som träna. Men när den väl var i kände jag inte något. Kunde sova men blev bara tröttare av det. Sedan kom känsel tillbaka och det var dags att trycka ut ungen. Men den känslan hade jag 3 timmar eller något tills jag lyckad få ut honom. Men den känslan var ändå bättre än innan bedövningen. Ändå om det kändes som man tryckte ut en fotboll. Var inne på förlossningen i 13 timmar och kom in när jag var 5 cm öppen.
Efter var jag så trött att jag inte orka ta hand om min son, kunde inte hålla mig vaken.
Hade tappat 1 liter blod och dom bad mig sätta mig upp för att kunna kissa. Men var så yr så jag svimma när jag ställde mig upp. Sedan fick jag inte ens sätta mig upp första dagen. Fick påse som var min toa. Efter 1 orka jag bara gå några korta steg. Dag 2 lite mer men kände mig som en gammal gumma. Dag 3 klara jag av att gå men hade inte full kraft men fick åka hem efter jag fått järn i dropp form.
Var trött konstant, men var så jobbigt att jag måste försöka amma när sonen vägra och bara skrek. Sedan skulle jag pumpa mjölk. Sedan skulle man ordna i sig mat själv och sedan kom dom på kontroller ibland. Man skulle försöka sova mellan allt det. Så var inte så roligt efter förlossningen när man inte ta hand om sin son. Inte ens kolla på honom ordentligt. Bara sova.
hejsan på dig! Aldrig kul att känna så där och jag förstår dig helt. Jag väntar nu mitt fjärde barn och har upplevt flera olika förlossningar. 2 vaginala en utdragen en kaos och ett snitt! Måste säga att snittet va värst, ryggbedövning får du då också,, min hamnade fel och fick göras om… :/ kunde inte gå på 2 dagar,, blödde som attan vid amning mm. vaginal nr 2 inte heller kul,, operationer,, blödningar och smärtsam läkning mm Men att ligga där mer eller mindre lam när ens lille kräks fostervatten ( vilket dom gör efter snitt) och knappt kunna röra sig tog priset! Aldrig mera snitt säger jag
Jag har velat ha snitt med barn 1, 4 och 5. På barn 1 så ignorerade dom mej på Aurora samtalen. På barn 2 och 3 va jag mest förbannad på alla som ändå inte lyssnar på mej. På barn 4 mådde jag piss dåligt (psykiskt) hela graviditeten. Gick på massa samtal eftersom graviditet 3 va så jobbig. Så på nr 4 blev jag lovad att jag skulle få bälja snitt om jag kände att det inte gick. Men jag blev lurad där med. Sjukt missnöjd och mådde sååå dåligt psykiskt efter förlossningen.
Med barn 5 sa jag till MVC att om jag inte får snitt så gör jag abort.
Då fick jag snitt och dom bad om ursekt för att dom inte hade förstått hur dåligt jag hade mått innan.
Hmmm ja ligg på om du vill ha snitt och få det i journalen att du ska ha det annars finns det risk att bli överkörd. I alla fall har det varit så för mej flera gånger. Lycka till. Kram Mathilda
Nr 1 blev jag igångsatt på BF-8. Hon föddes utan komplikationer 3 timmar och 45 minuter efter igångsättningsgelen. Enbart lustgas. Sprack inget. Åkte hem två dagar senare.
Nr 2 var född 2 timmar och 45 minuter efter första molande känslan. Enbart lustgas och inga komplikationer. Sprack inget. Åkte hem dagen efter.
Hmm! Din upplevelse av förlossningen låter väldigt lik min. Plus minus lite olika komplikationer. Jag har gråtit hos barnmorskan, på terapi och på aurorasamtal. Jag börjar gråta redan i väntrummen. Det är psykiskt utmattande att bara veta att jag har en tid hos BM eller någon annastans. Till vardags väljer jag att inte tänka på det. Hjärnan stänger av det som någon slags lverlevnadsmekanism. Men jag är livrädd. Och kluven. Vill vill vill inte ha kejsarsnitt. Jag vill så gärna våga. Jag vill övervinna min egen rädsla men får panik bara jag tänker på det. Sjukt svårt. Jag är i alla fall väldigt nöjd efter samtal på aurorakliniken på Danderyd. Jag har en plan. Och jag får bryta förlossningen för snitt om det blir som förra gången. Bara att veta att jag har den möjligheten gör att jag får lite mer jävlar anamma och inte enbart känslan av rädsla o panik.
Hopps att du kan få det stöd du behöver!!!
Men jag förstår dig. Min högsta önskan länge var att bebisen skulle ligga i säte och inte gå att vända så jag skulle bli ordinerad ett snitt!