Då var det dags igen. Onsdag och jag ska till MVC och det betyder vad? Jo gråtfest. Det är så ledsamt. Hela dagarna där dessa möten ligger blir ju dystrare än innan. Jag var ledsen redan igår. Förmodligen för att jag laddar för idag.
Det ska inte va såhär. Jag minns ändå att när vi väntade Isabel så var ju höjdpunkten ändå att få gå och lyssna på hjärtljuden hos MVC. Jag känner inte alls så nu. Jag känner mer att jag inte vill gå dit alls. Inte kolla upp det överhuvudtaget och ännu mindre prata om det.
I måndags skulle jag har varit hos den där kuratorn för att gråta lite igen, men jag avbokade. Jag orkade inte helt enkelt. Bakom fasaden gömmer sig nu en orkeslös och nerbruten kvinna. Så vi kan väl helt enkelt slut fråga varandra hur vi mår tills lillasyster är här. För jag orkar inte svara mer.
Om det finns något bra med den här dan? Mjo, visst finns de det. Tre paket ska hämtas på posten, det är två dagar kvar till underBARA BARN och Isabel hoppade sådär gulligt hela vägen till förskolan. Tack för påminnelsen!
Ta inte det här på fel sätt men såå glad jag blir över att läsa att jag inte är ensam om att ha gråtfester!
Idag började jag gråta när barnmorskan frågade hur jag mådde och jag tror inte det blir bättre på ”bedömningssamtal” hos psykolog imorgon.
Jag känner igen mig väldigt mycket av det du skriver, och med första barnet känns det bra att veta att man inte är ensam. Även om jag önskar att både du och jag kunde få må sådär rosenbra!
kram!
Det är skönt att veta att det finns ”fler” så jag tar inte det fel. Blir glad att du kommenterar! Hoppas att mötet med psykologen gick okej iaf. Och heja oss. Vi får ta oss igenom det här! Kram