Isabelochjag.se – Vi väntar på lillasyster!

De senaste dryga tolv timmarna har varit helt fel. Vår kväll igår bestod av bråk och tecknat. Mitt i ’middagsfriden’ bryter Isabel ihop för att hon inte får lägga riset i mjölken. Jag insåg ganska snabbt att vissa dagar ska man helt enkelt inte ens försöka. Vissa dagar borde man få ha dåligt bordsskick när…

Känner mig besegrad. Helt slutkörd. Det är ju det där med att det nästan är olidligt när det gör ont överallt. Inte bara i bäckenet, utan i precis hela kroppen. Jag erkänner mig besegrad. Graviditeten vann. Jag orkar inte mer.  Undra hur jag skulle gjort om vi hade levt för 20 år sen. Det som…

    Då var det dags igen. Onsdag och jag ska till MVC och det betyder vad? Jo gråtfest. Det är så ledsamt. Hela dagarna där dessa möten ligger blir ju dystrare än innan. Jag var ledsen redan igår. Förmodligen för att jag laddar för idag. Det ska inte va såhär. Jag minns ändå att…

Det svåraste just nu, förutom att stå ut med smärtan som vägrar ge med sig är att finnas där för Isabel på alla sätt som jag som mamma borde finnas där. Jag kan inte hålla igång i hennes tempo. Jag kan inte bära eller lyfta eller hämta henne hur som helst. Jag är ju i…

   Två siffrigt!  Vi har hela huset fullt med härliga människor och har tillbringat kvällen med att äta gott och diskutera livet. Det har varit en himla mysig kväll och jag känner mig glad inombords. Det finns nått mysigt med att ha fina människor runt om kring sig.  Isabel och hennes jämnåriga kusin har sprungit…

Jag vill inte ens gå och lägga mig ikväll. För jag vill inte att det ska bli i morgon. Jag vill hoppa över morgondagen. Jag orkar inte. Jag vill fly från hela dagen. Torsdag känns som en mycket bättre dag. I morgon ska jag träffa nån psykolog som min MVC tant har grävt fram till…

Jag gör ont. Det gör i och för sig alltid ont just nu, men nu gör jag ännu ondare. Det känns som att det inte finns en enda del i min kropp som inte värker. Det är ju som sagt sådär lagom glamoröst att vara gravid, jo men verkligen.    Det känns som tiden rann…